dudö... [ska låta som ett fel i Jepardy]
Efter att ha lackat på en del funktioner har jag nu valt att flytta över mina fina vällästa berättelser från den här sida till en annan bloggserver. Om ni många läsare har lust att byta med så är adressen:
See ya'll there!
Panshis?
Här sitter jag och njuter av tre småbarn som sover, stjärnorna på slottet och tickandet av mina bambustickor medan det röda garnet förvandlas mer och mer till en toppluva. Nej det är inte min mormor som skriver det är jag. Saga har precis gått och lagt sig och de andra syskonen ockuperar pappa och Anna-Karins famnar efter en skrikig afton. Själv väntar jag på att nästa episod av Project Runway ska streamas klart.
Eftersom min far och hans sambo ydligen har fallit in i medelålderns medelsvenska medelstandard vad gäller tv-program så är det med stor förvåning jag ser att Kjell Bergkvist är där bland alla andra skräcködlor, förlåt Tommy Körberg du är en fantastisk sångare och en stor inspirationskälla men du är rätt gammal. Det är säkert Bergkvist också men innan så har han haft en lite ungdomlig integritet. Han ger programmet en liten twist men jag har precis insett att han är precis likadan som alla sina karaktärer vilket får mig att inse att han kanske inte är en så skicklig skådis som han verkar.
Nu kanske ni tror att jag glorifierar Bergkvist totalt. Inte fallet. Blev bara förvånad för han är annorlunda än de andra människorna i alla fall.
Åh herre gud, jag är föråldrad. Bäst att sätta på episoden nu innan jag får grått hår och rynkor.
Mors Galosh!
2010
Jaha så har tiden gått så pass snabbt att det nu gått ännu ett år utan att man hinner blinka. Vad hände med känslan av att tiden står still som man hade när man var liten?
Det har varit ett ganska händelserikt år trots allt. Fyllt 18, vilket känns som år och dar sedan, lärt känna massor av nya människor mycket på grund av den nog största händelsen; Oskar. Jag orkar inte bli sentimental och rabbla upp allt som vi hunnit med de här 3.5 månaderna låt oss bara säga att det har varit en relativt bra höst med något färre hysteriska utbrott. Jag slapp dessutom fira det nya året ensam, vilket var första gången i mitt liv.
Jag tänkte att för jag har så "högt" antal läsare här så det är ju så många som bryr sig, men många av er har nog fullt upp med att tänka igenom sin egen nyårsafton och vad som egentligen hände så jag hoppar nog detaljerna. Tack ändå alla närvarande på middagen! Den blev sjukt lyckad och jag hade hur kul som helst. Vi var ett gott gäng.
Pussilusk
