Jaha...
Så sitter man här tillslut och skriver blogg-inlägg som resten av de drygt 1700 svenskar på denna blogg. När man har ansett att bloggande är något för de som inte tycker att facebook är tillräckligt för att uttrycka sina egna problem. Eller skryta om sitt livs bragder i form av flest och roligaste kompisar, fetast fester och tätaste stalkinglistor. Så blir man en irroni på sig själv på nått vis.
Juldagen alltså. De flesta i min årskurs ska ut och göra stan i natt. Inte jag. Jag borde väl vara en av de flest,a men orkar man gå ut på juldagen har man inte haft en tillräckligt kaosig jul enligt min mening. Så efter att jag strosat klart i mitt nattlinne hos mormor och vi tagit vår årliga julpromenad i snöregnet, som mer och mer går över i regn, ska jag till Johans pappa med familjen.
Kaos är vårat kodord i den här sidan släkten. Jag har fyra, sidor alltså. De är lite svåra att förstå så jag tänkte att ett släktträd kunde kanske pryda bloggen lite senare. Många tycker att Kaos är ett negativt laddat ord. Här är det ett oundvikligt statement. Ett bidrag från att 7 högljuda kvinnor (inklusive min lillasyster och jag) i den söderlundska tjejmaffian samlas och försöker prata på en gång. 'Cause that's how we do it!
Det är lite lustigt att jag har en så splittrad julafton. Jag menar: Först jul hos farmor och farfar. Stillsamt och fullt av julefrid. Sill, skinka, lax, sillsallad, lutfisk med vitpeppar - eller kryddpeppar beroende på vilken sida i striden man har anpassat sig till, risalamalta. I år nöjde vi oss med Sill, lax, sillsalad till macka och sedan kaffe. Det blir lite så varannat år. Därefter Kalle och tomte nummer ett. Packa bilen full med barn och packet, hur kan det vara svårare att få in allt efter packeten är uppackade? Vi fick vara glada som fick plats med småbröderna. Sen leverans av mig och Klara till mormor och morfar; Kaos av att hela klanen möter en i dörren, vilket fortsätter genom hela kvällen som ett härligt bihang. Sill, jansons, lax, skinka, sillsallad, köttbubllar, korv, rödkol, revben... Jag kan tillägga att det här var det första året jag kunnat äta mycket till julbord på detta julfirande. Sen kommer tomte nummer två. Vid det här laget börjar man bli lite sliten. Om man har tur så har man hormoner och översvallande intryck under kontroll. Annars kan denna intensiva kväll sluta i oförklarliga tårar.
Så jag tycker att det är rätt underbyggt att jag inte ska ut ikväll.
Tack alla kära familjemedlemmar för en otroligt bra julafton! God fortsättning alla obefintliga läsare.
Ät gröt, bli söt! Pussilusk
